Om uppsättningen

Människor kommer och människor går – Skådespel i två akter är en bearbetning av (”Ensam” Börje Lindström) samt (”Nästan Jihad” Jonathan Lehtonen)

Pjäsen börjar en kväll just när August Strindberg skall gå och lägga sig. Plötsligt stiger den nya pigan Klara in hos det världsberömda geniet. Klara vill bjuda på en smörgås nere hos sig. Strindberg blir rosenrasande och kör henne på dörren. Men den snälla pigan ger sig inte, ty i Strindberg ser hon inte en litterär storhet utan ett ensamt, folkskyggt barn.

”Genom att avklippa kontakterna med andra människor tycktes jag först förlora all kraft, men samtidigt började mitt jag liksom koagulera, förtätas omkring en kärna, där allt vad jag upplevt samlade sig, smältes och upptogs som näringsämnen av min själ. Därjämte vande jag mig att omsätta allt vad jag såg och hörde, allt i huset, på gatan, ute i naturen, och hänförde allt jag förnam till mitt pågående arbete, kände jag hur mitt kapital växte och de studier jag gjorde i ensamheten befanns mer värdefulla än dem jag gjorde på människor ute i sällskapslivet”

Andra akten

Det främmande. Då brudparet är i begrepp att lova varandra kärlek tills döden skiljer dem åt kommer ett mörkt avslöjande. Brudgummen har ett suspekt förstanamn som bruden aldrig hört talas om. Vem är den som hon lärt känna? Varför heter han som han heter? Pratar han inte lite konstigt? Är han ens svensk? Frågorna hopar sig i brudens huvud då hon misstänker att hela deras tillvaro varit en lögn. Drömmen om deras största och lyckligaste dag utvecklas till en mardröm. Maria står inför det livsavgörande valet. Att säga Ja eller Nej.